lost

Hade planerat att plugga hela dagen idag.

Har inte skrivit en bokstav.. Det bevisar hur motiverad jag är på en skala. Sitter bara och ältar vad tusan jag ska göra med allting istället.

Fick ett litet utbrott/sammanbrott för en stund sedan och grät tills alla tårar var slut. Sen ryckte jag upp mig själv, torkade bort mascaran på kinderna och gjorde i ordning te. Känner mig helt lost och gråta är inte riktigt min grej egentligen, men känner mig lost och vet inte hur jag ska hantera det så då kommer de förbenade tårarna, oftare än någonsin nu på senaste.

Önskar att en god fe kom till mig och sa vad jag skulle göra och tycka och känna inför allt detta. Men väntar fortfarande, än så länge ingen fe i sikte..

En sak är jag helt dunder säker på i alla fall - jag flyttar inte hem till etuna igen. Punkt.

Imorgon ska jag gå och prata med komvux och se vad de säger. Finns även studievägledare där som jag ska träffa. Får se hur det går... Kanske känner mig mindre förvirrad efter att ha varit där om jag har tur;)

Har innan dess introduktion till KTC och sen senare på kvällen ska jag på middag med klassen. Jag hoppas verkligen att det blir kul:)

Impulsivitet är oftast bra.. men inte alltid..

Så, för att göra lilla Amanda tillfredställd med hennes snokande i mitt liv är det väl lika bra att börja..

Har hänt en hel del. Bor numera i Malmö (?) Yes, thats it! Inte Lund. Blev inte riktigt så, utan kom in på sjuksköterskeprogrammet i Malmö istället. Bor i en helt fantastisk och helt nybyggd lägenhet i Segevång, nära Värnhem. I och för sig bara på 19kvadrat men det duger till lilla mig.

Pojkvännen min bor även han i skåne - i K-town;) (även kallat Kristianstad). I och för sig ca 10mil emellan Malmö och Ktown, men tar bara en timme med tåg så funkar.

Som sagt, håller på att utbilda mig till en liten nurse.

Va? Tänker nog många som känner mig, varför nurse? Ja det kan man verkligen fråga sig..

Jag har pratat om att bli läkare under många år men när jag var i Afrika bestämde jag mig helt enkelt för att det var för komplicerat att utbilda mig till det och att sjuksköterska var mycket enklare att bli. Både enklare att komma in på utbildningen och kortare utbildning. Dvs, jag kan snabbare komma tillbaka till Afrika och arbeta inom läkare utan gränser.

Dåligt resonemang av fröken Fredriksson!

...har jag kommit underfund med på senare tid.

Denna utbildning är ingenting för mig.

Jag vill bli läkare för att jag vill läsa om medicin och anatomi och hur kroppen funkar och inte funkar. Inte omvårdnad och omsorg. Självklart ingår det omvårdnad i en läkares arbete också, men inte på samma sätt som hos en sjuksköterska.

Jag valde att skippa lunchen varje torsdag på vårterminen i 3an för att kunna läsa biologi b frivilligt just för att det är så sjukt intressant.

Jag har alltid intresserat mig för medicin och hur människokroppen fungerar.

Att jag valde att söka till sjuksköterskeprogrammet var ren impuls. Och en dålig sådan!

Detta är inte vad jag vill. Just nu läser vi Omvårdnad I, som är ungefär lika intressant som fotsvett... Och självklart blir det väl roligare med andra kurser senare, men med tanke på att man läser Omvårdnad I-6 på sjuksköterskeprogrammet känns det inte så jätte kul.

En sjuksköterskas jobb innefattar till största del omvårdnad och omsorg.

En sjuksköterska som väljer att forska efter sin utbildning kan forska inom omvårdnad. Om jag ska forska vill jag forska inom medicin och sjukdomar, inte omvårdnad. Och det är bara möjligt för läkarstudenter.

Det jag vill ha sagt är att jag tror att jag har valt fel program helt enkelt.

Men vet inte vad jag ska göra åt det.. Allt blir så himla komplicerat.

Om jag ska läsa läkarprogrammet har jag sjukt mycket framför mig. Jag måste plugga in de tre kurser jag inte har som behövs för att vara behörig, jag måste plugga arslet av mig till högskoleprovet och jag måste få toppbetyg där också.

Det kan ta hur lång tid som helst, det vet man aldrig. Men samtidigt känns det inte särskilt lönt att gå en 3årig utbildning som jag inte vill bara för att "få det gjort" och spara tid.

Just nu känns mitt huvud som ett tusen-bitars-pussel som inte är ihop-pusslat utan ligger huller om buller.

Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra.

Jag vill bli läkare!

Men hur mycket vill jag?

Är slitet innan (och under tiden såklart också) värt det?

Om jag fortsätter på mitt program nu är jag utbildad sjuksköterska om tre år (sen ska jag specialisera mig också vilket tar ett till år, men ändå). Men om jag väljer att hoppa av och satsa på att försöka komma in på läkarprogrammet kanske jag har tre år bara INNAN jag ens kommer in...

Men samtidigt kan det vara värt det.. Men det vet man aldrig..

Gaaaah, är så sjukt j-la förvirrad så jag vet varken ut eller in..

Har i alla fall bestämt mig för att om jag hoppar av och om jag väljer att satsa stenhårt på att försöka komma in på läkarprogrammet så söker jag (självklart) till Lund som etta, men sen söker jag även till läkarprogrammet i Danmark. Där är antagningspoängen inte lika höga. Och bor jag i Malmö, kan jag lika gärna bo i Danmark;) , bara en halvtimme emellan..

Grejen är att hoppar jag av har jag ingen lägenhet eftersom det är en studentlägenhet. Visst kan jag bo hemma hos Gustaf och Simon, men vill inte riktigt det heller, även om de är helt underbart fantastiska som ens erbjuder mig. (Tack baby!) Så känns det inte riktigt rätt. Är grymt skönt att jag har de i alla fall:) Så visst, alltid en nödlösning..

Kan man tro.. the problem is.. Om jag ska plugga kurserna som behövs för att bli behörig till läkarprogrammet så finns de inte i Ktown, utan bara i Lund och Malmö. Och någonting har jag lärt mig sen Gustaf skulle läsa komvux, och det är att om man inte är skriven i en stad får man inte söka där. Inte ens distanskurserna. Vilket betyder att jag måste vara skriven i Malmö för att få läsa de kurserna... Och har jag ingen lägenhet kan jag inte vara skriven här..

Det är inte ett problem det handlar om utan en massa som går in i varandra. Finns ingen enkel lösning som man skulle kunna önska.

Önskar att jag var liten igen och gick på gymnasiet, för då visste man vad som skulle hända och allt var så tryggt.

Detta är bara jobbigt och frustrerande.

This is for you Amanda!

Detta är för dig Amanda Samuelsson! Du som har tjatat på mig att börja skriva här så att du kan hålla koll på mig.

Så nu gör jag det, bara för din skull!

Ska försöka hålla denna stil också och fortsätta skriva, inte bara detta inlägg och ett till som jag oftast brukar.. haha.

Puss på dig Samuelskan! Allt för dig sunshine;)

.. hjärta Afrika!

Det är inte förrän nu som jag verkligen börjar sakna Afrika på riktigt!

Satt och tittade på lite bilder på Läkare Utan Gränsers hemsida och insåg att allt det som bilderna visade har jag sett och varit med om och haft som en vardag.

Jag öppnade min egen mapp med sisådär en 2000 bilder ifrån Afrika och insåg att det inte är någon större skillnad på mina bilder och bilderna på hemsidan.

Fan vad jag saknar Afrika!

Allt det jag upplevde när jag var i Afrika vill jag uppleva igen.. och igen.. och igen...

Jag läste om olika berättelser på deras hemsida och visst, jag har i hela mitt liv alltid sagt att jag ska jobba för Läkare Utan Gränser, men jag kom precis på att det ska jag verkligen. Det är verkligen någonting jag vill och tänker sträva efter. Kan knappt vänta på att få börja plugga så att jag kommer ett steg närmare.

Strejk

Vissa dagar vill man bara strejka. Bara komma bort från allt och alla. Glömma allt man "måste" och "bör" göra. Det mesta i stort sett. Idag är nog en sådan dag.

Till hösten flyttar jag till Lund för att plugga till sjuksköterska. Allt har låtit så bra och jag har inte tänkt särskilt mycket på det eftersom det hela tiden har kännts så pass långt borta.
Men det har slagit mig att det inte alls är särskilt långt kvar.
Sommaren har börjat och innan den är slut är det meningen att jag ska ha hittat en lägenhet och flyttat till Lund.
Lägenheten jag skrev om förut blev inte alls som jag tänkt mig och jag fick den inte. Lång historia..

Så nu sitter jag här.. två månader innan jag ska flytta så längt söderut man kan komma.. - utan lägenhet. Känns sådär måste jag säga.

Men just nu orkar jag inte ens bry mig. Jag lever idag, den 10e juni, och orkar inte ens tänka en dag framåt i stort sett. Om jag inte får något boende vid Novisch-utlottningen.. Synd för mig då.
Men orkar inte bry mig helt enkelt.


Jag är rädd för att jag har byggt upp alldeles för höga förväntningar.
Tänk så blir det inte så som jag tror att det ska bli..

Just nu känns det mesta som inte är just nu skrämmande. Framtiden över huvudtaget.

Därför strejkar jag och tänker inte ägna en tanke åt någonting som inte sker just detta ögonblick.

Kära sommar-(jul)-tomte..

Om det finns någon snäll människa där ute som av någon anledning vill köpa en present till mig.
Snälla köp dessa:

De här rosa älskade klackarna från Zara för ynka 699 svenska riksdaler vill jag ha till min underbara skosamling och på mina bruna fötter. Tyvärr är jag alldeles för fattig för de just nu, det är därför jag sitter och håller tummarna för att tomten kommer tidigt i år:D Man vet aldrig;)

Någon stackare kanske har beställt de och råkat skrivit fel adress så att de kommer hem till mig istället(!). Det får de mer än gärna göra.

Min brevlåda, och speciellt min garderob, välkomnar de så varmt så.

Så nu vet ni, ni alla som gått runt och funderat "vad tusen ska jag ge den där Linn i present. Hon är ju en sådan underbar människa så hon är verkligen värd en present helt random". Nu vet ni. Nu är det slut på erat funderande. Här har ni svaret. Ett par rosa klackar från Zara helt enkelt.

Och OM det skulle vara så att ni vill köpa TVÅ presenter till mig bara för att jag är så satans söt också (eller om de rosa skulle vara slut:P), så får ni gärna köpa dessa underbara svarta skor ifrån Jarmeus skoaffär också. Jag såg de för länge sen men jag tror de kostar runt 499:- eller något.

Så så ligger det till. Ville bara drömma mig bort lite i sko-djungeln.

haha..

Jag saknar att köpa alldeles för dyra och alldeles för höga skor!

En "slacker"-helg helt enkelt

Jag säger som de j-liga "furbees" man hade när man var liten; "Boooooriiing". Haha. Är sinnessjukt uttråkad just nu.
Helgen i övrigt har varit ganska så trevlig.

I fredags var jag med Gustaf hela dagen. Vi sov länge, åt pannkakor, chillade, cruisade runt i Beachbuggyn, sa upp hans lägenhet, hämtade ut migränmedicin och hade det allmänt soft.

Senare på kvällen kom Arvid och Sternrot och vi drack vin och hade det trevligt.
Jag försökte tappert få med de alla tre på mina super roliga lekar som jag har lärt mig där det alltid slutar med att jag är as kalas. Men ingen nappade på det. Jag hotade de till slut med att de inte fick komma på fest om de inte lekte, men det funkade inte det heller.
Gustaf låtsades stå på min sida och försökte inbilla mig att han minnsan också ville leka lekarna. Haha. Och det är ju tanken som räknas;) Men nästa gång, då j-lar ska vi leka så det heter duga!:P

Vi hade lite diskussioner under kvällen också. Bland annat en om sandaler.
Jag hävdar att sandaler över huvudtaget är gräsligt fult. Det finns inga undantag. Jag införde då även en regel som innebär att den som har sandaler på sig (jag syfte mest på sandalkillen-Arvid som jag hade diskussionen med:P) ICKE får åka i min underbara bil. Hahaha. Det är det enda hotet jag kan köra med:P Vet inte riktigt om det hjälpte men det lär vi ju se senare i sommar om sandalkillen dyker upp i sandaler eller ej. Han hade i och för sig inga längre, men jag hoppas för Guds skull inte att han springer och köper ett par nya. Då är det kört! haha.

Vi hade även en rätt livlig diskussion om facebook men till slut la vi ned den. Vi har haft den förr och den leder ändå ingen vart så vi skippar den va!:P

Kort sagt var det en trevlig kväll med gott vin, underbara (små) jordgubbar och trevliga människor. Klockrent helt enkelt.

Även lördagen blev lite mer av en "slacker-dag". Vi chillade, shoppade på Tuna Park, åkte beachbuggy till Sundbyholm där vi åt glass och solade lite:) Det var grymt varmt men man ska verkligen inte klaga.

Senare skulle han träffa sina boys och jag skulle träffa mina girls.

Av någon konstig anledning fick jag för mig att jag skulle ut på krogen och festa(?). Har inte varit ute sen i mars så kände att det nog var på tiden.
Åkte hem till Karin där några tjejkompisar satt och diskuterade, lyssnade på musik och drack lite allt möjligt. Det var väl trevligt. Men ju mer tiden gick och ju mer jag drack mådde jag bara sämre och sämre. (det bör påpekas att jag bara hade ätit tre rostmackor på hela dagen = Inte bra!) Vilket gjorde mig hyfsat lättberusad. Halv elva var jag full som attan och kände verkligen inte för krogen. Jag kände ännu mindre för just Lotus!
Jag bestämde mig för att strunta i det hela(!) och gick hemåt istället. Men jag tror inte jag missade något. Vi ska ju ut på lördag, då kan jag ta igen det då;)

Idag har jag bara varit hemma i stort sett. Har varit och handlat mors-dag-present med min kära syster och skjutsat hem mormor men annars bara varit hemma. Legat ute och solat och läst tidningar. Underbart!


Imorgon ska jag göra något vettigt utav dagen. Vad har jag inte bestämt än..

Jobb, målning och LÄGENHET I LUND!

Vaknade trött som attan i morse klockan 05:45. Låg kvar i sängen och var allmänt seg men förr eller senare måste man dra sig upp. Var och jobbade några timmar med inventeringen på Apoteket och sen hem till solen. Satt där och njöt allt vad jag kunde och sedan var det dags att göra lite nytta.

Åkte till min söta mormor och skjutsade runt henne så att hon kunde handla lite trevliga saker, bland annat bakelser (som för övrigt var delikata) och krukor. Hjälpte henne att måla altanen och blev brun hela jag. Har fortfarande prickar på hela armarna men lite skit får man räkna med..

Anyway, dit jag skulle komma med detta inlägg är att jag i stort sett har fixat en lägenhet i Lund nu!!:D Börjar ju sjuksköterskeprogrammet på Lunds universitet den 1a september så det känns helt fantastiskt! Det är en tjej som hyr ut sin bostadsrätt under minst 6 månader på Möllevången i Lund. Det är en etta på 37kvadrat så den är rätt stor i jämförelse med de andra ettorna jag tittat på som legat på ungefär 25kvadrat för ungefär samma hyra:S

Det negativa är att den hyrs ut från och med den 1a juli. Det är alldeles för tidigt för mig att flytta ned så tidigt med tanke på att jag jobbar här i Eskilstuna under sommaren, etc. Så måste betala en hyra då jag inte ens är där. Men det är smällar man får ta. Däremot har jag en lägenhet under sommaren i Lund som jag kan åka ner till på semester eller något, haha. Simrishamn ligger ju bland annat precis där så blir nog trevligt!;)

Huvudsaken är att jag har någonstans att bo och det har jag nu:D Har i och för sig inte tackat ja än, utan väntar på att hon ska maila över lite bilder på lägenheten, men ska nog garanterat tacka ja!

En annan nackdel (enligt mig) är att lägenheten är möblerad, vilket betyder att jag själv inte kan ha mina egna möbler. Men det är ju trots allt bara under en 6-månaders-period så. På det halvåret lär jag ju ha hittat någon annan lägenhet så. Blir nog skit bra tror jag!
Just nu är jag bara överlycklig över att jag har en lägenhet! ....eller snart i alla fall...

Migrän, frustration och myskväll

Har haft en seg dag idag. Var taxi igår natt. Min kära mor hade grillfest så fick rycka ut. Tjänade en hacka i alla fall:P haha.
Så vaknade vid 1-tiden idag med en djävulsk huvudvärk. Kändes som om jag var bakfull fast jag var nykter hela kvällen igår. Jag åt lite frulle, gick ut och satt mig i solen med en bok och kaboom!
På tre sekunder hade min djävulska huvudvärk övergått till ett helvetes migrän-anfall. Blev varken sol eller bok utan fick gå och lägga mig i sängen med min kära ögonmask. Tårarna forsade innanför ögonmasken på grund av att det gjorde så sjukt ont och det enda jag kunde tänka på var att på tisdag äntligen ska jag få min riktiga migränmedicin! Känns som jag räknar ned dagarna till julafton.

Låg i sängen några timmar, vid halv sex ungefär kändes det okej och jag var bara allmänt seg. Tog en snabbdusch och sen till McDonalds med min kära syster för att äta lite mat:D

Så har precis kommit hem därifrån. Var sjukt mycket folk men det var trevligt ändå. Ösregn så det heter duga men vi klarade oss undan de värsta skurarna i alla fall.
Träffade min kära pojkvän där också. Han satt och åt med oss i en dryg halvtimme. Kändes fint. Har inte träffats ordentligt på ett bra tag.
Har väl mer eller mindre varit lite butter för det där måste jag så här i efterhand erkänna (även om det tar emot att erkänna:P). Eller butter kanske är fel ord, mer frustrerad kanske.
Frustrerad över att vi inte träffats ordentligt på länge. Jag sov i och för sig där i torsdags men dagen efter jobbade han så blev inte mycket tid tillsammans ändå.
Frustrerad över att ingen av oss kan göra något åt det. Varken hans eller mitt fel att vi jobbar så konstigt. Om man jobbar till 01 funkar det inte att träffas så ofta man vill. Om jag har uppfattats som tjurig på sms eller något ber jag om ursäkt för jag menade inte så. Det är bara för att jag saknar dig sjukt mycket. Men ska träffas imorgon kväll och jag ser fram emot det enormt mycket!:D

Ikväll är det myskväll med tjejerna hos Shillan. Ska bli trevligt. Börjar i och för sig jobba imorgon bitti klockan 7 men en dag klarar man sig utan överdrivet med sömn;)

Vissa människor har uppenbarligen inte alla hästar hemma..

Igår var jag med Sandra och Amie på stan och shoppade lite. Jag köpte bland annat en söt liten väska, två kjolar och underkläder. Men det var inte det som var poängen med detta inlägg..

Utan vi gick där och strosade runt längs kungsgatan påväg till Waynes Coffee för att fika lite. När vi ser en kille stå och dela ut en massa blad. Vi ser på långt håll att det är en som vi känner igen, en som vi gick tillsammans med på gymnasiet. Vi skrattar till lite när vi inser vem det är, för han var minst sagt underlig. Nog var han super trevlig och nästintill översnäll, men thats it.

Anyway.. Vi går förbi honom och han ger ut ett av de bladen han delar ut till Sandra som tar emot det. Hon ska precis till att kasta det då jag tar det och ska se vad det är för någonting.

Jag kan knappt tro mina ögon. Han, killen som var lite av en tönt, som var snäll mot alla människor och som var lite underlig, han är Sverigedemokrat!

Jag vet inte vad jag ska säga. Finns inte ord.

Jag vänder mig om och tittar på honom då han precis har vänt sig. På hans väska står det "Ge oss Sverige tillbaka". På två ynka sekunder har denna trevliga kille sjunkit något enormt i mina ögon.

Självklart får var och en rösta på vilket parti de vill. Men att jag måste säga att jag har lite problem med de som röstar på sverigedemokraterna. Inte bara för att jag har väldigt många utländska vänner, utan för att det är fel att tycka illa om vissa människor bara för deras bakgrund eller hudfärg.

Speciellt att han av alla människor ska rösta på de till Europavalet. Han som har en hel del utländska vänner. Han som man trodde ville alla väl. Han ska rösta på de jävla sverigedemokraterna!!

Det är så man får kväljningar när man tänker på det

Usch!

Efter att vi fikat gick vi förbi honom igen och jag tänkte fråga vad f-n i helvete han tänker med, men han vände sig om till ett äldre par och försökte övertyga de om att Sverigedemokraterna minnsan var ett bra parti.

Det läskiga med sverigedemokraterna är att de bara växer och växer för varje år som går. Ju fler svenskar som stör sig på en liten utländsk människa, ju fler tyr sig till Sverigedemokraterna.

De pekar inte på det bra som många andra partier försöker lyfta fram, utan de pekar på att allt det dåliga i samhället är de utländskas fel och att de måste göra någonting åt det.

Det roligaste med det hela är att framsidan av deras blad pryds av en kvinna i medelåldern som har på sig vårdkläder, texten berättar att hon är undersköterska. Senare får jag reda på att kvinnan i fråga är Sverigedemokraternas kandidat i Europavalet. Hon står med ett leende på läpparna med texten

"Jag tänker rösta på Sverigedemokraterna i EU-valet den 7 juni!

Elena Yurkovskaya, undersköterska"

Hrm.. Måste erkänna att detta är lite spännande eftersom att Sverigedemokraternas grundide' är att bevara Sverige svenskt och få bort alla "icke-svenskar". Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag tycker då inte att "Elena Yurkovskaya" låter som någon svensk kvinna och inte ser hon särskilt svensk ut.

Jag googlade henne och hon kommer tydligen från Moskva, Ryssland och har bott i Sverige i 10år. Hon pratar sämre svenska än alla mina utländska vänner och drottning Silvia tillsammans! Hon berättar bland annat om "sin breda intresse" i en intervju. Finns inte ord för denna kvinna.

Hur i helvete kan HON pryda deras reklamblad och hur i heleve kan HON rösta på dem och till och med kandidera för dem? Hon röstar ju emot sig själv! Ursäkta men hon kan inte ha många hästar hemma.

Snacka om hjärntvätt! Förintelsen 2.


Det finns inte ord för dagens samhälle. Vissa är bara inte riktigt som de ska....

K a o s

Grillfest på G. Min kära mor har ordnat till lite grillfest så Amie och jag har bestämt oss för att snylta på maten, haha. Jag är däremot utsedd till kvällens taxi så blir väl skoj det med.

Grejen är bara att om min kära Amie ska träda in i mitt rum måste det vara glänsande rent, och med tanke på att det ser ut som om en bomb slagit ned just nu har jag lite lagom bråttom...

Anledningen till varför det ser ut som det gör är för att jag har flyttat hem med alla mina saker ifrån Skåne!

Thats why!

(å andra sidan flyttade jag hem för snart två veckor sedan, men ändå...)

Dessa som borde kallas "det"

Satt och kollade på tv här om dagen och under tv4-nyheterna var det bland annat ett inslag om två stycken svenska män i 60års åldern som gripits efter att de förgripit sig på ett stort antal pojkar i Thailand. Alla pojkarna under 15år.
Under femton år.
Vid femton års ålder blir man byxmyndig i Sverige, sen att de flesta inte är redo då heller hör inte till saken, innan 15 års ålder är man verkligen inte redo. Och speciellt inte med en gubbe gammal nog för att kunna vara ens morfar eller farfar.

Männen på nyheterna som gripits för övergreppen skylde sina ansikten med tröjor, etc. Människor som utför sådana brott borde inte få gömma sig. De borde visa sitt fula, äckliga ansikte inför hela världen så att de sedan kan bli några av världens mest hatade människor. De är inte värda mer.

Det finns en sak här i världen som det inte finns ord för. Som ALDRIG NÅGONSIN är acceptabelt! Som egentligen inte borde få existera. Dessa sjuka jävla människor som förgriper sig på barn! Det finns inte straff nog för dessa människor. Dessa människor är inte människor. De är knappt "det"!

Inte ens i en flera tusen sidor lång bok skulle jag kunna sätta ord på vad jag känner för dem. De är så fruktansvärda och borde torteras till döds. De är inte ens värda döden. De är inte ens värda att nämnas egentligen, men det måste dem, för att folk ska reagera och öppna ögonen.

Det sjuka är hur en vuxen människa ens kan se någonting sexuellt med ett barn. Något som är ännu sjukare är hur dessa förövare släpps ut när de avtjänat sitt "straff" och anses vara "friska". Med tanke på att statistiken pekar på att risken att få ett återfall hos sexual-brottslingar är lika med 100% borde de alltså inte kunna bli "friska", right? Så hur i h-e kan de släppas ut i samhället då utan någon som helst skyddstillsyn eller liknande?!

Jag håller på och läser boken "Mot dessa våra små" som i stort sett är en faktabok om just övergrepp på barn. Om förövaren, om barnet, om traumatiseringen efter, om tecknen och hur man tar hand om barnet efteråt på bäst sett, osv osv.

Jag har bland annat läst om ett flertal fall där barnet inte varit mer än några månader gammalt då hon/han utsatts för övergrepp. Några månader.
Vid några månaders ålder kan ett barn inte prata (självklart finns det undantag) och knappt sitta upp. Vid några månaders ålder finns det barn som blir sexuellt utnyttjade! Som får fingrar, saker och annat uppkört i sin lilla omtåliga kropp där sådant inte ska förekomma.
Ett barn vid en ålder på endast några månader kan inte prata, kan inte berätta för sina föräldrar och kan inte säga nej.

Ett barn på 10år som blir utsatt för övergrepp från någon nära anhörig, till exempel sin pappa eller farfar, har förmågan att kunna berätta om det hela för någon - men gör det inte.

Det finns hur många fall som helst där barnet anklagat pappan/morfarn/farbrorn, etc, för sexuella övergrepp, men där mamman vänt sig emot barnet, straffat henne/honom och istället lyssnat på förövaren. Hur i h-e är man funtad om man gör någonting sådant mot sitt barn?
Jag kan självklart förstå att det måste vara en väldigt besvärlig sits för mamman. Vem ska hon tro på och hur ska hon reagera. Men ett barn kommer Alltid i första hand. Ett barn behöver skyddas, en fader eller liknande är en vuxen människa och klarar sig själv. Men barnet blir ofta bortglömt.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev just detta. Jag kanske har använt lite hårda ord som jag vanligtvis inte skulle använda, men jag är så sjukt j-la trött på detta och att ingen människa någonsin vågar diskutera det! Allt man hör är "Gud vad synd", eller ingenting alls.
Tänk om det är ditt barn. Din nyfödda lilla flicka som är den sötaste i världen som någon jävel får för sig att förgripa sig på. Som någon, bekant till och med, trycker upp sina fingrar i och som tvingar din lilla flicka till en avsugning.

Det skulle inte vara lika okej va?

Nej just det!

Ingen titel - bara ett konstaterande

För snart två månader sedan kom jag hem ifrån min fältresa i Afrika. En otrolig resa som är det absolut bästa jag någonsin har gjort. - Resdagboken

Jag trodde att jag skulle känna ångest och vara lite halvt deppig så fort jag kom hem. Men så är det verkligen inte. Klart det kan kännas piss drygt ibland av att bara leva i den svenska vardagen. Men man gör det till vad det blir! Och jag kan lova, det finns de som har det tusen miljoner gånger värre! Självklart har man rätt att klaga lite då och då. Men man bör ha i bakhuvudet att man nog ska uppskatta det man har istället för det man inte har!

Kategorisering

Jag har tänkt lite på vad man egentligen har en blogg till..
Varenda en nu för tiden har en blogg. Men till vilken nytta?
Vissa skriver om väldigt seriösa saker, andra skriver modebloggar och vissa bara skriver om sin "otroligt" jobbiga vardag. Hrm.. svårt beslut att välja vilken av dessa kategorier jag vill tillhöra..
Men vad sägs om INGEN!
Jag tänker skriva det jag känner för. Både om seriösa saker, om min vardag i största allmänhet och mer oseriösa saker - för att jag har lust och gör det för min skull. Jag struntar fullständigt i om någon läser eller inte. Jag är inte ute efter att bli Sveriges nya "Blondinbella" - Nej tack, det kan vara så. Blonda, bortskämda brudar som skriver om vilken Ralph Lauren-klocka de köpt finns det mer än tillräckligt av.

Uppdatering i korthet!

Som sagt.. a new fresh start! Så vad har hänt sen sist.. dvs för ett x antal månader sedan.
Hrm.. Jag har hunnit med att flytta hem till Etuna, jobbat på H&M-lagret och på Apoteket igen, skaffat en underbar pojkvän och rest runt i Afrika under två månaders tid.
Det var väl allting i stora drag skulle man kunna påstå;) Detaljer är överskattat!

A new fresh start... 2!

Har redan skrivit ett inlägg med denna titel tidigare. Men det är samma sak nu som då. Jag har inte skrivit särskilt mycket här på sistone. Funderade på att börja om helt på nytt igen och skaffa en helt ny blogg, men ska sanningen fram kom jag inte på något bra namn till den, haha, därför fortsätter jag här;)
Ska, precis som tidigare, försöka bli lite bättre på detta. Hur det går får framtiden utvisa.
Och jag gör det inte för någon annans skull utan för min egen! Punkt och Puss!