Vissa dagar vill man bara strejka. Bara komma bort från allt och alla. Glömma allt man
"måste" och
"bör" göra. Det mesta i stort sett. Idag är nog en sådan dag.
Till hösten flyttar jag till Lund för att plugga till sjuksköterska. Allt har låtit så bra och jag har inte tänkt särskilt mycket på det eftersom det hela tiden har kännts så pass långt borta.
Men det har slagit mig att det inte alls är särskilt långt kvar.
Sommaren har börjat och innan den är slut är det meningen att jag ska ha hittat en lägenhet och flyttat till Lund.
Lägenheten jag skrev om förut blev inte alls som jag tänkt mig och jag fick den inte. Lång historia..
Så nu sitter jag här.. två månader innan jag ska flytta så längt söderut man kan komma.. - utan lägenhet. Känns sådär måste jag säga.
Men just nu orkar jag inte ens bry mig. Jag lever idag, den 10e juni, och orkar inte ens tänka en dag framåt i stort sett. Om jag inte får något boende vid Novisch-utlottningen.. Synd för mig då.
Men orkar inte bry mig helt enkelt.
Jag är rädd för att jag har byggt upp alldeles för höga förväntningar.Tänk så blir det inte så som jag tror att det ska bli..Just nu känns det mesta som inte är just nu skrämmande. Framtiden över huvudtaget.
Därför strejkar jag och tänker inte ägna en tanke åt någonting som inte sker just detta ögonblick.