Storstadsflickan har hemlängtan!

Vill hem!
Vill inte vara här längre.
Tycker jätte mycket om alla här nere, men vill inte vara här längre helt enkelt.
Vill hem till Eskilstuna.
Kände redan i tisdags när jag skulle åka hit att jag inte ville. Men ibland måste man. Jag kom hit, träffade alla. Allting kändes mycket bättre. Hade verkligen saknat alla, speciellt min lilla Övraby-familj!:)
Men känner ändå att jag har gjort mitt här. Dags att "gå vidare" så att säga.
Det kanske är som Helena säger, jag är en "stads-tjej" ända ut i fingertopparna och att man kan ta tjejen ifrån storstan men inte storstan ifrån tjejen. Stämmer nog jätte bra, men vad hjälper det när jag ändå vill hem..
Är trött på detta. Vill göra något nytt. Skulle det inte vara för att vi ska till Afrika (har bytt kurs ifrån Sydasienkunskap till Afrikakunskap) snart så skulle jag åkt hem för länge sedan.
Ingen får ta detta på fel sätt, tycker underbart mycket om er och skulle inte kunna hitta bättre människor att bo med! Men pallar inte längre.

Behöver något nytt.
Det är samma sak hela tiden. Man går upp, går till skolan, träffar samma människor dag ut och dag in, äter, sover, festar, sover, går upp, skolan.. osv, osv, osv... Man lever till slut i slentrian. Jag är inte en sådan människa. Jag är en sådan som tröttnar lätt och vill ha något nytt. Här händer inget nytt, och det gör mig galen. Känner mig som Jack Nicholson i "The Shining" - känner mig isolerad och instängd.

Och det bör även nämnas att jag saknar folk där hemma, inga nämnda - inga glömda.

Men men, det är värt med tanke på Afrikaresan i januari..