Under femton år.
Vid femton års ålder blir man byxmyndig i Sverige, sen att de flesta inte är redo då heller hör inte till saken, innan 15 års ålder är man verkligen inte redo. Och speciellt inte med en gubbe gammal nog för att kunna vara ens morfar eller farfar.
Männen på nyheterna som gripits för övergreppen skylde sina ansikten med tröjor, etc. Människor som utför sådana brott borde inte få gömma sig. De borde visa sitt fula, äckliga ansikte inför hela världen så att de sedan kan bli några av världens mest hatade människor. De är inte värda mer.
Det finns en sak här i världen som det inte finns ord för. Som ALDRIG NÅGONSIN är acceptabelt! Som egentligen inte borde få existera. Dessa sjuka jävla människor som förgriper sig på barn! Det finns inte straff nog för dessa människor. Dessa människor är inte människor. De är knappt "det"!
Inte ens i en flera tusen sidor lång bok skulle jag kunna sätta ord på vad jag känner för dem. De är så fruktansvärda och borde torteras till döds. De är inte ens värda döden. De är inte ens värda att nämnas egentligen, men det måste dem, för att folk ska reagera och öppna ögonen.
Det sjuka är hur en vuxen människa ens kan se någonting sexuellt med ett barn. Något som är ännu sjukare är hur dessa förövare släpps ut när de avtjänat sitt "straff" och anses vara "friska". Med tanke på att statistiken pekar på att risken att få ett återfall hos sexual-brottslingar är lika med 100% borde de alltså inte kunna bli "friska", right? Så hur i h-e kan de släppas ut i samhället då utan någon som helst skyddstillsyn eller liknande?!
Jag håller på och läser boken "Mot dessa våra små" som i stort sett är en faktabok om just övergrepp på barn. Om förövaren, om barnet, om traumatiseringen efter, om tecknen och hur man tar hand om barnet efteråt på bäst sett, osv osv.
Jag har bland annat läst om ett flertal fall där barnet inte varit mer än några månader gammalt då hon/han utsatts för övergrepp. Några månader.
Vid några månaders ålder kan ett barn inte prata (självklart finns det undantag) och knappt sitta upp. Vid några månaders ålder finns det barn som blir sexuellt utnyttjade! Som får fingrar, saker och annat uppkört i sin lilla omtåliga kropp där sådant inte ska förekomma.
Ett barn vid en ålder på endast några månader kan inte prata, kan inte berätta för sina föräldrar och kan inte säga nej.
Ett barn på 10år som blir utsatt för övergrepp från någon nära anhörig, till exempel sin pappa eller farfar, har förmågan att kunna berätta om det hela för någon - men gör det inte.
Det finns hur många fall som helst där barnet anklagat pappan/morfarn/farbrorn, etc, för sexuella övergrepp, men där mamman vänt sig emot barnet, straffat henne/honom och istället lyssnat på förövaren. Hur i h-e är man funtad om man gör någonting sådant mot sitt barn?
Jag kan självklart förstå att det måste vara en väldigt besvärlig sits för mamman. Vem ska hon tro på och hur ska hon reagera. Men ett barn kommer Alltid i första hand. Ett barn behöver skyddas, en fader eller liknande är en vuxen människa och klarar sig själv. Men barnet blir ofta bortglömt.
Jag vet inte riktigt varför jag skrev just detta. Jag kanske har använt lite hårda ord som jag vanligtvis inte skulle använda, men jag är så sjukt j-la trött på detta och att ingen människa någonsin vågar diskutera det! Allt man hör är "Gud vad synd", eller ingenting alls.
Tänk om det är ditt barn. Din nyfödda lilla flicka som är den sötaste i världen som någon jävel får för sig att förgripa sig på. Som någon, bekant till och med, trycker upp sina fingrar i och som tvingar din lilla flicka till en avsugning.
Det skulle inte vara lika okej va?
Nej just det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar